Inverness

I Banavie tog vi lite sovmorgon och sprang en sväng i samhället och längs kanalbanken innan avfärd. Efter dusch och frukost beslutade vi att sikta på en vik i Loch Ness där det ligger ett slott som heter Urquhart Castle. Vi hade för oss att det förekom en dramatisk episod där i Björn Larssons bok ”Keltiska Ringen”.
Efter ett antal slussar och broar nådde vi sjön Loch Oich som ligger högst i kanalsystemet (30 möh). Nu började slussning neråt vilket ju är mer bekvämt. Den grävda delen innan Loch Ness avslutas med en femstegs slusstrappa i Fort Augustus. Under slussningen samspråkade vi med ett par som hade parkerat sin 60 fots katamaran i Fort William (där kanalen startar i södra änden) och upplevde kanalen genom att vandra den till fots i hela sin sträckning. Inte alltid en fördel med stor båt alltså.
En annan begivenhet under slussningen var att studera ett gäng korpulenta britter i en hyrd motorbåt som ägnade sig åt slussning utan fendrar. Fendrarna hängde snyggt och fint på pushpit samtidigt som båten ömsom hängde på relingslisten i slussväggens ojämnheter och ömsom skrapade mot slussväggen.
Servicen i kanalen är utmärkt och personalen som sköter slussar och broar är mycket professionella. De frågar t.ex. alltid hur långt vi planerar att gå samt meddelar efterkommande slussar och broar att vi är på gång. Här har Göta Kanal en hel del att lära.
Väl ute på Loch Ness hade vi 12-13m/s i nosen. Eftersom sjön är långsmal och bergen är höga så blåser det alltid längs med sjön i ena eller andra riktningen. Vi var den enda båten i slussällskapet som gick vidare.
Viken vid Urquart Castle visade sig vara väl grund och gav dessutom inte bra lä. Vi gick vidare till en annan vik lite längre norrut och ankrade. Vinden mojnade och vi hade en jättefin kväll.
Sista biten mot Inverness gick fint och vi tankade både diesel och vatten innan landning i Seaport Marina som ligger innan sista slussen ut i havet och betydligt närmare centrum än Inverness Marina.
Sören och Margaretas dotter Therese besöker oss. Hon studerar i Aberdeen som ligger ca 2tim tågresa härifrån.
Vi har till nu inte sett en enda svensk båt sedan vi lämnade Göteborg 8 maj.
Här har vi tillbringat lördagen med att turista i Inverness samt förbereda båten och oss själva för överseglingen tillbaka till Sverige.
Vad gäller slussteknik så skiljer det sig i Caledonian Canal mot den teknik vi använder ner från Vänersborg till Göteborg. Skillnaden kan vara driven av att vi har större slussar och större fallhöjd i Göta älv. Caledonian Canal liknar mer situationen i Göta kanal med många slussar och liten fallhöjd per sluss. Karin och Björn som är vana Göta kanal farare säger att man rekommenderar samma teknik i Göta kanal som här. Lite lustigt är att det är samma engelsman, Thomas Telford, som har konstruerat Caledonian Canal som Göta kanal och likheten är slående. Även slusskonstruktionen är rätt lika och vattnet strömmar ut ur portarnas nederkant, vilket ger kraftiga strömvirvlar. Björn har varit fördäcksgast i slussarna och har därmed fått ta ”smällen” med virvlande vatten och krängande stäv.
Tidvattnet slutar efter första slussen vilket ger att hela Caledonian Canal är utan tidvatten. När man skall ut ur systemet i Inverness så finns det begränsningar när man kan gå ut.
Kanalen består av ett antal förkastningssjöar som är sammanlänkade med grävd kanal. Sjöarna är över 200m djupa så här råder inga begränsningar på djupgåendet men den grävda delen är ca 4m. Höjdbegränsningen är 27m som utgörs av en bro i Inverness annars 35m under högspänningskablar.
Vattenhål ja, det har vi utforskat löpande. Björn har längs hela resan systematiskt utvärderat den lokalproducerade Alen. Vi andra har hållit oss till beprövade märken men alla har varit mycket nöjda och upprymda efter varje besök vid ett vattenhål.